We don't sleep when the sun goes down



Just nu sitter jag här, på min fönsterkarm, och läser.

Igår kväll var dock inte lika trevlig. Jag bestämde mig nämligen för att ge mig av på en kvällscykeltur. På vägen hem igen blev jag nästan överkörd av en bil, och var då tvungen att väja rakt in i en mur. Nu har jag två stycken rispor på halsen och ett riktigt djupt sår i ansiktet (och med riktigt djupt sår menar jag alltså att halva kinden försvann ungefär). Åh, så typiskt.

Men jag är glad ändå!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0