Hon berättade aldrig för någon
Jag är inte riktigt säker på vad som händer med mig längre. Det känns inte liksom som jag är jag längre, utan mer som en utomjording som svävar runt någonstans långt borta. Kanske är jag ett eko av vad som brukade vara.
Jag har haft på musik på högsta volym för att jag behöver ord från människor, fast inte ett endaste fastnar och jag förstår ingenting längre.
På min hand skrev jag "Plats från vilken ingen återvändo finns." men det försvann då jag satt alldeles för länge i duschen och försökte vakna från det här, så nu har jag inte ens någon slags påminnelse. Fast kanske är det ändå bäst så, för jag hoppas att det var en lögn.
J.K. Rowlings beskrivning av depression här nedanför förklarar varendaste tanke som susat genom min hjärna den senaste tiden:
"The absence of being able to envisage that you will ever be cheerful again. The absence of hope. That very deadened feeling, which is so very different from feeling sad."
Novell
"Hämden är ljuv."
Han satt på sin säng. Där hade han spenderat den största delen av de senaste månaderna. Han tände ännu en cigg och andades in den äckliga röken. Tummade på paketet. "Rökning dödar". Om det ändå vore så enkelt.
Mittemot honom hängde en inramad bild. Han, med en kleinblå pikétröja och ett brett léende, och Jenny, med sina stora gröna ögon. För bara några månader sedan hade han gjort vad som helst för henne. Nu ville han spy bara han hörde hennes namn.
Varför han hade kvar tavlan kunde han inte helt svara på. Han hade nog bara inte klarat av att ta ner den. För psykiskt krävande.
Han hade älskat henne. Älskat hennes långa hår, hennes mjuka röst och det faktum att hon hade tre födelsemärken som formade en triangel på hennes vänstra skulderblad. Han hade älskat att se hennes bröstkorg sakta höjas och sänkas när hon andades sömn. Det var omöjligt att tänka att han inte skulle få uppleva något av det där igen.
Hon hade träffat en ny. Niclas. Det fanns inga andra sätt att beskriva hans känslor för Niclas än rent hat.
I huvudet hade han tänkt ut så många olika hämndplaner att han inte längre kunde räkna dem på alla fingrar och tår han hade. Men han hade inte gjort någonting än. Han var ännu inte säker på om han ville se Jenny lida eller inte. Trots att hon lämnat honom, gjort honom till ett vrak, älskade han henne fortfarande. Helst av allt ville han att det skulle vara de igen. Men innerst inne visste han att det inte skulle bli så. Någonsin.
Sisådär en månad senare såg han de på stan. De höll hand, skrattade, kramades. Hon virade en lock av Niclas hår runt sitt finger när de kysstes. Precis som hon alltid gjort med honom.
I den sekunden bestämde han sig. Hon förtjänade inte att leva. Inte efter vad hon gjort mot honom. Hon hade rivit sönder hans hjärta, stampat på det. Ville hon så gärna vara med Niclas kunde hon lika gärna dö med honom.
Elva timmar senare, när det mörknat och alla sedan länge somnat, stod han utanför hennes dörr. Hon hade ett litet ljusgult hus med vita knutar. På uppfarten stod Niclas mörkt gröna Ford. Precis som han förväntat sig. Niclas var där.
I händerna höll han de enda två sakerna han behövde för att de skulle sona för vad de gjort. En dunk bensin, och en tändare.
Han tvekade inte en sekund. Gick runt huset med bensindunken upp och ner. Njöt av klunkandet när innehållet snabbt tömdes.
När all den starkt doftande sörjan var utspridd över stället han brukade kalla sin favoritplats, drog han fram tändaren. Han stirrade på den i någon minut, innan fingrarna som hårt kramade om den, släppte taget.
Den korta stunden det tog för tändaren att nå marken, var som i slow motion. Trots att det egentligen var så kortvarigt, hann han se hela sitt liv passera framför ögonen. Allt från det att han var sju år och bröt benet till det att han var tjugotre och Jenny blev hans egen.
När dem stora lågorna slök huset kände han något för första gången på så länge. Innan hade han bara varit ett mörker, men att se den svarta röken smälta in i natthimmeln, väckte honom. Han hade aldrig någonsin varit så levande.
"Hämnden är ljuv" var det sista han sa till sig själv, innan han lät den brandgula elden svälja också honom. Hämnden är ljuv...
Lärarens kommentar: Jag är imponerad, Ida! Du fångar läsarna med din inledning, och ditt språk passar perfekt med texttypen. Du måste vara med i någon novelltävling!
Betyg: MVG
Tjugo frågor på engelska
1- Who my best friends are. Pain, depression and death.
2- What I hate most about myself. Being so awfully lazy.
3- What I love most about myself. Being so awesome.
4- What I’m really good at. Writing. Sleeping. Hacking. Eating cake.
5- What I’m really bad at. Sports. Giving a fuck.
6- Biggest turn ons. Skinny, tall, pale rocker guys with long dark hair and tight jeans. Preferably with converse or possibly Dr. Martens. If they can sing or/and play guitar too, I'm losing my pants.
7- Biggest turn offs. I don't know, maybe short guys? And people who uses "LOL", "U", "Y" or "2" as actual words.
8- What I want to be when I get older. Something with literature.
9- My relationship with my siblings. They're pretty damn awesome.
10- My relationship with my parents. Pretty much the same as nine I guess.
11- My idea of a perfect date. Sweden doesn't really have dates.
12- My biggest pet peeves. Bad spelling. Attention seekers. People who complain all the time.
13- A description of the boy I like. Read question number six.
14- A description of the person I dislike the most. Killable.
15- A reason I’ve lied to a friend. To keep a secret.
16- Where I have lived before. Here and there.
17- A description of the family I want to have when I’m older. I'd rather be by myself. Maybe I'll get a cat. We'll see.
18- What my greatest achievements are. I'm way to lazy to actually write everything I've ever done right.
19- What I hate the most about school. All the bimbos. And the hours. Who is really awake at 8 anyways?
20- How my last kiss when down. It was like one and a half years ago now. I don't really want to talk about it.
Olive
"I'm afraid of the light, but I glow at night."
Novell
Vi fick i uppgift att skriva en novell om vad som helst i skolan (till en bok vi gör), och det här är den som jag skrev. Jag fick MVG.
"Hur vet man om man drömmer?"
Jag kröp ner i hans mjuka säng och drog in doften av hans kudde. Den luktade som en blandning av viol och sand, och jag älskade det.
Hans arm smög runt min midja och hans kropp närmade sig min. Han kysste mig i nacken och drog sitt lillfinger på varje kota längs hela min ryggrad, precis så som han alltid gör.
Trots att jag var vänd mot honom och hade slutna ögon, kunde jag känna hur han log. Och trots att jag visste att han inte såg det, så log jag tillbaka.
Jag kunde känna varendaste rörelse han gjorde och varenda tanke han tänkte. Jag bara visste. Jag kunde känna hur han rörde på sin högra lilltå, jag kunde känna hur han andades lite extra djupt, och jag kunde känna hur han bet sig i underläppen.
Han hoppade över ett andetag och greppet runt min midja lossade lite när han gled in i sömn. Först då vände jag mig om och bara tittade på honom ett tag. En lätt vindpust fick spetsgardinen att bölja till och för bara en sekund lyste solen på hans bleka hy. Han var vacker. Varendaste liten del av honom var så vacker att det kändes som varendaste liten bit av mig skulle gå sönder bara jag kollade bort.
Jag smekte hans kind och lade håret som lagt sig på hans tinning varsamt bakom hans öra igen. Han såg så fridfull och bräcklig ut, som en porslinsdocka som kunde gå i bitar när som helst.
Långt bakom hans ögonlock utspelade sig nattens drömmar, och jag kunde inte låta bli att undra vad de handlade om. Om någonting ljuvligt förmodligen, ty min mormor berättat för länge sedan att vackra människor alltid drömmer vackert. Och finare människa fanns det inte.
Timmarna hade rusat fram. Snart skulle dagen gry, men det spelade ingen roll. Att sova var ingenting förutom slöseri på tid. Istället steg jag upp ur sängen och kröp upp på hans fönsterbräda. Där satt jag alltid när bara tanken av sömn var alldeles för långt borta för att nå.
Stråk av orange och rosa seglade över himlens blå, och silhuetter av fåglar uppenbarade sig mot den uppgående solens röda sken. Gryningens moln masade sig sakta fram emot mig. Och för första gången på många år var jag helt lycklig.
En lista
FAVORITER
Färg: alla slags pasteller. just nu älskar jag gammelrosa och vitt.
Artist: håkan hellström, utan tvekan.
Film: finns så många som jag bara älskar.
Bok: den första jag kommer att tänka på är a million little pieces som är skriven av james frey. den är sexhundra sidor lång, och väldigt fin.
Årstid: ingen årstid är någonting utan de andra årstiderna, men jag gillar sommaren extra mycket.
Veckodag: fredagar. fast sedan tycker jag om torsdagar också.
Glassmak: lakrits eller melon.
Tid på dygnet: natten. jag tycker mörker är vackert, och sedan så har jag alltid varit en nattmänniska förresten.
FÖR TILLFÄLLET
Humör: neutral, liksom ingenting speciellt.
Smak: citron och honung.
Kläder: klänning i vit spets.
Bakgrund: bakgrundsmusik? little lion man av mumford & sons.
Nagellack: rosa tår och vita fingrar
Tid: någon minut i tre.
Omgivning: ensamhet
Irritationsobjekt: jag har reservat en bok på biblioteket men är alldeles för trött för att hämta den.
HAR DU NÅGONSIN
Brutit mot lagen: ja, det har väl vi alla minst en gång?
Blivit arresterad: nej.
Badat naken: ja.
Varit med på TV: ja, det har jag.
Kysst någon du inte känner: ja. men jag blev utmanad av en vän.
PERSONER
Du kan berätta allt för: jag berättar inte allt för någon, utom mig själv då.
Du tycker om: jag tycker om himla många.
Du inte gillar: det finns många sådana också, men jag vill inte nämna några namn.
2 VAL
Kaffe eller te: te, alla tiders. helst citron eller jordgubbssmak.
Vår eller höst: höstar är ju vackrare, med sina fina löv och doften av kastanj och kanel. men våren tycker jag ju också om, då den följs av sommarvärme. åh, jag kan inte välja.
1 ÖNSKAN:
jag lämnar den här sista frågan obesvarad.
